Kommentar rörande Uppdrags gransknings program den 15 oktober
På försommaren 2022 avslöjades en medarbetare på Carlssons skola med att i smyg filma flickor under en badutflykt. Kollegor slog larm, skolledningen stängde av personen och polisanmälde. Tack vare det sitter personen i fängelse. Att något sådan här kunde hända på vår skola väckte bestörtning och sorg.
Det har senare visat sig att han varit misstänkt för liknande brott tidigare i en annan kommun men där man nöjt sig med förflyttning eller utköp.
Brott mot barn ska inte hanteras av enskilda skolor utan av rättsväsendet. För Carlssons skola var det självklart att polisanmäla så snart misstanke om brott kommit till skolledningens kännedom.
Varje barn har rätt att känna sig trygg i skolan och veta att de vuxna har barnens bästa för ögonen. Så är det också i de allra flesta fall. Av programmet framgår tydligt att personer som drivs av att begå den här typen av brott agerar skickligt för att undvika upptäckt, både vid anställningstillfället och i vardagen bland barnen.
Idag krävs utdrag ur belastningsregistret, men det räcker inte. Efter händelsen införde vi utvidgade bakgrundskontroller vid nyanställningar. Det är både kostsamt och tidskrävande, men nödvändigt. Självklart önskar vi att vi haft kännedom om hans tidigare agerande och kunnat stoppa honom tidigare.
På Carlssons skola har det också införts förstärka rutiner för att säkra tryggheten för eleverna. Vi har också skapat en egen visselblåsarfunktion. Allt för att skapa trygghet för barnen och förhindra att något liknande kan inträffa igen.
Genom öppenhet och dialog med vårdnadshavare kring det inträffade och genom att erbjuda olika former av stöd för samtal och bemötande har elevernas vardag kunnat fortgå som vanligt. En trygg och säker miljö som ger bästa förutsättningar för trivsel och kunskapsinhämtning har hela tiden varit i fokus.
Vi kommer sannolikt inte helt kunna förhindra att pedofiler söker sig till skolor, men vi kan göra det svårare och agera snabbare.
Vid den här typen av händelser faller ett stort ansvar på enskilda skolor och dess ledning men barns rätt till trygghet kan inte vara helt beroende av enskilda skolors resurser eller av en enskild rektors mod och uthållighet.
Lagstiftare och myndigheter behöver också bidra genom att ge oss gemensamma och tydliga spelregler som gör att vi upptäcker, stoppar och lagför brott mot barn i skolmiljö.
